I brist på annat så blir det du bloggis, ja eller du och du, ni kanske, jag vet inte vilka ni är, men det blir ni som får höra för jag måste få ur mej det här.Nu tror jag faktiskt att det har hänt. Och jag är.. tom. Bara tom, och vill att känslan ska försvinna, vill begrava mej i något annat än känslan jag hr just nu. Vad som helst. Vill sudda ut minnen av de senaste 3 åren, jag kräks av minnen från de senaste 3 åren för de involverar dej, som jag aldrig mer kommer kunna tänka på, prata om, eller med, utan att det kommer kännas såhär. Det är så jävla sorgligt. Jag har aldrig vart med om något sorgligare. Att vilja vara med varandra, känna att man hittat nåt som är helt fantastiskt, men att inte kunna få ha det. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara spola åtminstonne 4 veckor framåt. För imorgon börjar mitt nya jobb och jag flyttar. Så jävla otajmat och jag vet att man klarar sånt här. Efter mörker kommer solsken, Jag hoppas fan att det inte är långt bort. För det här.. det är. förjävligt, hemskt. Outhärdligt typ. Helvete.
