Jag och Leo hade ett samtal här om dagen som jag tror att de flesta skulle behöva tjuvlyssnat lite på. Vi pratade om ett inte helt främmande ämne idag, brudar, mat och träning. Det är nämligen så att jag var hos doktorn för några dagar sen och tog blodprov som hade världens högsta blodsocker. Det här berodde på att jag hade ätit en halstablett 10 minuter innan. Det var så jävla faschinerande att fatta att allt du stoppar i dej tas upp av kroppen och går ut i blodet och organ på en sekund typ! Hur som helst så kom vi fram till att det är ganska viktigt med vad man äter, att man får i sej alla vitaminer, proteiner och allt vad det nu är. Att folk inte förstår att mat inte är något farligt, fettbildande, utan energi, massa vitaminer och ämnen som din kropp BEHÖVER. Det är så intressant att alla vet vad som är "nyttigt" men inte har en aning om vad det gör för din kropp. Detsamma gäller med träning. Jättebra att träna, men det är ju skitviktigt att ÄTA om man kör slut på sin kropp. När du är 50 kommer din kropp ha stängt av, organ kommer inte att palla längre om du inte tar hand om den.
Jag är så jävla trött på det här korthets perspektivet som alla verkar ha. "Nu ska jag vara nyttig" träna ihjäl sin stackars kropp, äta helt fel och hetsa och ha ångest när man inte följer sitt nya schema. Vet ni vad? Innan man sätter igång med en sån här sak i sitt liv, att vara "hälsosam" så ska man nog ta och fråga sej varför man gör det? Är anledningen att du ska bli smal, för är man smal så blir livet bättre, så kan du dra i handbromsen direkt och gå till en psykolog istället. När man tycker att den kropp man föddes i är fin, inser att alla kroppar har olika förutsättningar och man kan alltid göra något fint med det man har, DÅ kan du gå och träna och leva hälsosamt. Men att leva hälsosamt för mej är inte att träna 6 ggr i veckan och äta sallad. Det är att lägga om hela sin livsstil fast inte lika abrupt och hetsigt som alla ska ha det! Man börjar långsamt, lagar lite bättre mat, kanske börjar käka ekologiskt, köper bra skor, yogar för att man behöver lugna ner sej lite, springer för att man tycker att det är skönt eller dansar afro för att det är så jävla kul. Det handlar om att tycka om sej själv och vilja att ens kropp och sinne ska må bra, tillsammans. Din kropp ska inte ha någonting med hets, ångest eller panik att göra. Den ska vara fantastisk (mer eller mindre olika dagar, men alltid fin) och inte vara det största fokuset i ditt liv. DU måste må bra INIFRÅN, och gör du inte det och hetsar iväg på träning i ångest efter 2 glas champagne i helgen så måste du lägga av. Det är alldeles för farligt idag att ge sej in på den banan, speciellt som tjej. Jag är 23 år och har redan sett så att det räcker med vad det här gör med folk. Det är inte värt det, du har förhoppningsvis ett helt liv på dej att bli stark och må bra, så ta din tid och om du dör imorgon så tänk efter vilket du hade vart gladast för, en olycklig, ständigt onöjd människa med ett mål så långt bort att du aldrig kommer komma dit, eller en som mått bra varje dag och tagit hand om sej själv?
Det finns så mycket annat i livet att fokusera på och när din kropp och träning och mat börjar bli prio ett i varenda läge så tänk en gång till. Det är inte värt det. Mycket babbel men jag hoppas att någon förstått vad jag menar. Kärlek
Kommentera