Först känner jag såhär;
Och sen känner jag såhär;
Vemod blandat med eufori. Ska bli så jävla kul att flytta till Sthlm igen, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på vad jag har lämnat för det här. Jag vet att det är värt det, men det skulle ju underlätta om vi kunde låta varandra leva våra liv. Jag blir inte av med den här mannen helt enkelt. That's all folks!
Kommentera