DUVETMALA

Hej! Idag ær det måndag och inte vilken måndag som helst. Måndagen som i min sista måndag. Måndagen som i två dagar kvar tills jag slutar. Två dagar kvar tilla jag inte behøver fatta alla beslut, inget ansvar øver något som helst førutom mej sjælv. Det låter som att jag hatar mitt jobb, nejnej, tværtom, jag har så jævla kul på jobbet! Men nu ær jag slut som artist, orkar inte springa 10 timmar om dagen længre och aldrig slappna av och alltid fatta beslut, styr och stælla och aldrig stænga av telefonen. Jag ær trøtt på min egen røst just nu, jag vill inte sæga till någon vad som ska gøras hur och varfør. Det ska bli så jævla skønt att hålla kæften och sitta still haha. Det førsta jag ska gøra ær att åka till England och trøsta en man utan mamma och sen ska jag vara extra glad att jag fortfarande har kvar min. Livet ær så jævla orættvist ibland, jag blir svinrædd nær man blir påmind om det. Ta hand om varandra och dej sjælv. Om inte før din egen så før andras skull, livet ær vært att levas. Om man tænker att vi føds och sedan bara dør, det finns inget føre, inget efter, førstå då vilken chans livet ær, det ær som att man ger Ariel ben i 24 timmar, fast vi har førhoppningsvis lite længre tid på oss. Men man vet ju aldrig, så lev lite nu och så hørs vi sen. En massa kærlek från en sliten Malla

ps.bifogar min favoritlåt nær jag var sju år.