Igår var jag kattvakt. Jaha inte så jättespännande tänker ni. Då ska ni få höra på annat! Jag kom dit, skulle laga mat. Spisen funkar inte, så efter att ha försökt touch starta den på alla möjliga sätt i 45 min så skickade jag sms och frågade. Den var sönder. Så jag bestämde mej för att laga mat i ugnen. Gjort och sagt, sätter in maten i ugnen. Tänker mej lite avslappnande tv under tiden när maten lagas. Sitter i 45 minuter och försöker på ALLA möjliga sätt att få igång tvn. Får ett nervöst sammanbrott och tänker att finns det en gud där ute så vill han helt enkelt att jag bara slappnar av, inte kollar på tv och hetsas av degens underhållning. Så jag skiter i tvn, kollar om maten är klar. Den är bränd. Och sätter igång brandlarmet. Som sitter i ett 3 meter högt tak. Jag kutar, rådjurar, springer runt och letar efter en stege eller dylikt för att stänga av det där jävla larmet. Iklädd mina snoopy trosor och t shirt, klassisk hemma outfit. Får tag i en dammsugare, klättrar upp på soffan och petar till knappen på larmet och får av skiten. Darrar och svettas av adrenalin, stess, FÖRTVIVLAN. Allt jag rör går åt helvete. Så äter jag min brända pyttipanna, skrattar hysteriskt åt mej själv och önskar att någon var där och såg det här spektaklet och gissar att de stackars grannarna faktiskt har gjort det. Går sedan och lägger mej för att glömma de senaste 2, ja allt detta hände på TVÅ timmar! Sover sött med en katt i fejset, vaknar, går till jobbet, och inser nu, klockan halv 9 på kvällen, att jag glömde mitt enda mission med att vara där över huvud taget. Att mata kattstackarna på morgonen. WTF?! Haha jag har så himla kul med mej själv! Home is wherever I'm with me, eller vad är det de brukar säga? Adjö for now