Ja, då har man faställt då att även om man pluggar, lever eller jobbar så behöver man inte sätta sitt liv på hold. Jag har alltså efter mina 3 (4?!) år som vilding och backpacker gjort det här med att plugga till något väldigt seriöst och klaustrofobiskt. Men så behöver det ju inte alls vara, så ska det ju inte vara! Och vet ni, jag tror inte jag kommer hamna där ändå, någonsin, jag har alldeles för mycket vilde i mej för att kunna hamna där. Även om jag skulle vilja skule jag aldrig kunna ha ett vad jag just nu anser som "tråkigt och oinspirerande" liv. Min kropp och sinne tar mej mån annanstans om jag inte känner att jag mår bra där, det har jag lärt mej. Till exempel (ett uttjatat sådant) hade jag det fantastiskt i england med min man, men kände någonstans inne i märgen att jag inte gjorde det här helt och hållet för min skull, och inte var på topp där. Så vad hände? Jo min kropp satte sej på ett plan därifrån och mitt sinne sa till mej att det kommer att bli bra, det här är vad som behövs just nu. Trust yourself och du kommer inte ångra dej. Puss
Kommentera