Hej! Efter en helg i Berlin med fina familjen och massa mat och äventyr sitter jag här i verkligenheten igen och söker CSN. Känns otroligt vuxet, fast jag vet att det inte är det för många att söka CSN, men det känns som att jag ska lägga mitt slit och släng liv på hyllan i ett år och leva "vanligt", lite klaustrofobiskt men mest bara kul!
Iallafall så har jag fått gaaaalet myckt livsinsikter den senaste tiden. Jag har på senaste fått så sjukt mycket kommentarer om att jag ser så lycklig ut, strålar, påverkar med min energi blablabla, allt möjligt! Jättefint, men märkligt. Varför får jag höra det här när jag egentligen borde se ut som något katten släpat in och har förlorat min kärlek? Jo, hörrni. Såhär är det. Den här våren har jag levt en dag i taget. Jag har gjort det JAG vill, vart snäll mot mej själv och låtit mej känna efter vad jag mår bra av och velat andra väl. Jag har verkligen försökt se allt det positiva som finns att squeeza ur varenda citron och jag har låtit mej vara ledsen när jag behöver det. Men hur som helst så har jag lyssnat på mej själv, tagit hand om mej själv och hittat något lugn som jag alrdig sett maken till förut. Men som sagt så har jag tagit varje dag i taget, hur mår jag idag? Okej, då blir det en tv-serie dag eller så blir det en dag full av energi, gym, jobb, människor eller fest! One step at a time är ett gyllne jävla recept ska jag säga er och jag ska hålla kvar vid det här så länge jag lever. Puss
Kommentera