Jag har blivit gammal. 23 år och jag har blivit gammal. I sinnet alltså. Eller i käften också känns det som när man bara kan äta soppa för att man inte kan tugga pga en jävla tand. Men jag har blivit lite äldre i huvet kan jag känna. Jag tycker att män ska ha humor annars kan de dra, inget imponerar på mej längre, jag tycker det är skönt att gå hem kl 2 efter jobbet och inte göra ett piss, jag tycker att det är najs att vakna upp en söndag och inte vara bakis, men samtidigt kan jag dreggla efter svinfest i en vecka om jag inte har fått gå ut på en helg. Men jag känner att något börjar lugna sej i mej. Jag är här och nu så jävla mycket utan att ens tänka på det! Gör det jag vill och känner för. Men jag är också mer skeptisk till saker och ting, jag dömer hej vilt, "du vet ingenting, jag har mött folk som dej, jag har sett det och det" jag börjar alltså PRATA gammalt. Och det är här man får passa sej. Man ska inte tala om för folk hur saker och ting är, för det vet man inte. Man ska LYSSNA. Fortsätta lyssna och lära och förstå att det viktigaste i livet är inte vad du vet utan vad andra kan berätta för dej. Sen får man ge tips och råd och berätta om vad man själv vart med om, det gör jag på jobbet hela tiden, svinkul! Känner mej som en big mama till alla tjejerna, och förklarar vad skillnaden mellan en skit man och en grym man är och att livet går ut på att resa. Men jag känner alltså redan nu, 23 bast, att jag måste sätta tändsitckor mellan ögonlocken, spärra upp mina ögon så att de inte börjar kisa misstänksamt. Jag vill fortfarande se, lära och höra! Gör det ni med. That's it. Dagens vidsom av en visdomstands saknande mej. LOVE
 
 

Kommentera

Publiceras ej